Att medicinera eller inte?

Idag är en speciell dag för mig. Efter lite över två år tog jag idag min sista tablett litium. Detta efter att jag inväntat de 2 åren läkaren tyckte vi skulle låta det gå innan jag avslutade behandlingen. Plus några månader för nedtrappning. Litium är en fantastisk medicin som har hjälpt så många människor och bidragit till att så många människor kan få en fungerande vardag. Litium ger god effekt på många personer med bipolär sjukdom. Men. Inte på mig. I två år har jag gått och väntat på den närmast magiska effekten som många beskriver att de upplevt efter insättning av litium. Och vi kan väl säga såhär, att den som väntar på något gott. Kunde i detta fall dra åt helvete. Jag svarar inte på litium på något bra sätt alls. I samråd med min läkare och mina anhöriga tog jag därför beslutet av avsluta min behandling med litium.

Detta lagom till att litium är resat hos tillverkaren till i värsta fall 9 augusti (källa: svt.se 4/7 2019). Att människor riskerar att bli utan medicin som för vissa är livsavgörande är fruktansvärt. Bipolär sjukdom är ingen lek, det är en sjukdom med hög dödlighet. Jag hoppas att detta kan lösas snabbt. Och jag kan inte låta bli att fundera på hur det hade sett ut om det varit en medicin för en lika dödlig somatisk sjukdom som varit restad. Jag tänker inte spekulera i det. Men funderar gör en ju.

I samband med denna ändå relativt stora förändring i mitt liv har jag såklart tänkt mycket. Mycket av mina tankar cirkulerar kring det stigma som finns runt psykofarmaka. ”Vet du jag tror inte att det är bra att stoppa i sig så där mycket medicin” (den är vi några som har hört ett par gånger va?). Det är ingen som ifrågasätter att en diabetiker behandlar sin sjukdom med insulin. Och låt mig säga såhär. Jag har som en följd av denna stigmatisering och folks ord försökt att klara mig utan mediciner vid ett flertal tillfällen. Resultatet? Inte vackert. Vid flera tillfällen har det resulterat i att jag blivit sängliggande och bara gråtit och kräkts hela dagarna. Jag är alltså en av de människorna vars vardag inte fungerar utan medicinering. Jag behöver den hjälpen för att inte falla ner i det där bottenlösa mörkret. Och vi är många som behöver det. Mediciner, använda på rätt sätt, räddar liv. Och vi kan väl bara enas om att alla människor bestämmer själva över sina liv och huruvida de väljer att medicinera sina sjukdomar eller inte?

Jag står idag på en medicinering som fungerar för mig och nej, det är absolut ingen mirakellösning. Jag går fortfarande i terapi och jobbar stenhårt med mig själv. Jag går en gruppbehandling för personer med komplex traumatisering och nej, allt är inte fluffiga rosa moln. Men det är åtminstone inte det där bottenlösa mörkret då jag varken kunde äta, sova eller existera. Jag kan sköta ett jobb, jag kan vara en bra vän och en bra dotter som Carrie Fisher sa. Mitt liv rullar på. Så snälla tänk efter innan ni skammar någon för att hen väljer att äta medicin för sin psykiska ohälsa/sjukdom.

Och när vi ändå är inne på medicinering. Låt oss bara klargöra en sak. Jag har sett många människor som skriver att pedofiler, våldtäktsmän och andra kriminella borde tvångsmedicineras. Och där måste jag ändå säga stopp. Spä inte på stigmatiseringen kring psykofarmaka. För ja dessa människor är sjuka. Men generalisera inte. Jag kan säga såhär mycket att inte en enda av de förövare jag känner till hade avstått från att utföra sina fruktansvärda och oförlåtliga handlingar på grund av att de hade ätit mediciner. De är sjuka, ja. Men, det är beyond mediciner. Det finns inte en medicin i hela världen som ”botar” detta. Det handlar om en total avsaknad av respekt och ren ondska och galenskap.

Så snälla människor, saknar ni kunskap. Var bara tysta. Jag möter varje dag fördomar mot att jag väljer att medicinera min sjukdom. För att jag väljer livet. Och det är min förbannade rätt att välja. Precis som det är din. Medicin eller ej så i slutet av dagen så vill vi alla bara ha ett bra liv. Kan vi inte bara låta varandra göra det vi själva känner är bäst för oss, så länge det inte skadar någon annan?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *