Jag har tappat räkningen

Du ringer. Igen. Anklagar mig för saker som bara finns i din hjärna. Du menar på att jag är ond som säger sanningen. Eller sanningen. Sanningen är i dina ögon och öron bara påhitt från min sida. Något som bara finns i min hjärna. För att jag är otacksam och självisk som inte tar hand om dig. Jag lägger på.

Otydbara sms. Mitt i natten. På morgonen. Mitt på dagen. På kvällen. Jag har tappat räkningen.

Du ringer. Igen. Jag svarar inte.
Jag har tappat räkningen.

Generationer av lidande. Du har din sanning.

Men det här är min sanning. Och jag vet att det slutar med mig. Jag vet att jag måste stå upp för mig själv. För jag har människor i min närhet nu som har lärt mig att jag är värd det. Mina barn ska växa upp omringade av kärlek, de ska få känna sina känslor och få dem bekräftade. De ska veta att det är jag som ska förtjäna deras kärlek och inte tvärt om. Och de kommer att få den finaste familjen som finns.

Igår funderade jag på musik till din begravning. ”When all is said and done”. Ibland måste jag begrava dig redan nu. En dag kommer jag att behöva göra det på riktigt. Jag vet inte vad som är svårast. Det är svårt att sörja någon som är död, men ändå lever.

Fritt tolkat och omformulerat efter Märta Tikkanen. Jag saknar dig ofta. Men inte ett ögonblick önskar jag dig tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *