Att våga visa känslor

Be scared

Att våga visa känslor. Att stå upp för sina känslor. Att ta sitt lilla jag i famnen och hålla henne hårt och lugnande säga ”det är okej, jag är här och jag släpper dig aldrig”. Att sträcka ut en hand till sin omgivning. Det är svårt. Det är jättesvårt. När man i större delen av sitt liv helt fokuserat på andras känslor. Sprungit från person till person för att se till att alla mår bra, att ingen är ledsen eller arg.

Ständigt gjuta olja på vågorna. Dämpa. Trösta. Lugna. Le. Inte vara till besvär. Klara sig själv. Inte släppa in någon. Aldrig visa hur man själv faktiskt känner och mår. Varit rädd för att bli lämnad om man visade minsta lilla. ”Jag mår bra, tänk inte på mig”. Då är det läskigt att våga visa känslor. Att visa sig svag.

Men med övning och människor man känner sig trygg med omkring sig så går det att lära sig våga.

Jag tror att vi alla mer eller mindre krigar mot detta ibland, att stå upp för oss själva och våra känslor, särskilt om man kommer från en dysfunktionell bakgrund/lever i ett dysfunktionellt nu. Men att faktiskt våga visa känslor och säga vad man tycker. Det är egentligen det som är sann styrka.

Det är också när man gör detta som man lär sig vilka människor i ens omgivning som är värda att ha där. Som värdesätter en och har ens rygg.

Ikväll gjorde jag en Per Gessle på jobbet, alltså en ”här kommer alla känslorna på en och samma gång-grej”. Det hade jag aldrig vågat göra för några år sedan. Och där stod dem, mina fina kollegor. Och fångade upp, utan att blinka. Stod upp för mig och lät allt komma ut som den naturligaste saken i världen. Och det är precis som det ska vara. För det är ju så det är. Känslor och tankar är det som gör oss till människor.

Så efter en kväll som började med gråtsnor på jobbschemat men sedan gick över i lättnad och falsksång i jobbilen somnar jag med ett leende på läpparna. Tänk om jag i stället skulle gått och hållit allt inom mig? Det hade ju varit jätteonödigt tungt och tagit så mycket tid och energi! Så, våga visa känslor. Och klappa på dig själv, precis som du klappar på dina nära och kära. Att visa känslor är inte svaghet. Det är kärlek. Kärlek till andra men framförallt till sig själv. Be scared, and do it anyway. You are worth it❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *