Då kanske du ska byta jobb?

I ett gammalt avsnitt av ”Psykpodden” pratar fantastiska Cissi Wallin om psykisk ohälsa och arbetsplatser. Att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivningar idag och vad det kostar samhället. Samtidigt tar Cissi upp det faktum att många med psykisk ohälsa faktiskt skulle kunna jobba om bara våra arbetsplatser inte var så stagnerade i sitt 8-17 tänk och psykisk ohälsa inte var så stigmatiserat som det är idag.

När jag fick min diagnos och skulle berätta det för min dåvarande chef så var jag jättenervös. Jag som alltid hade haft min identitet i att jag jobbade, pluggade och att allt såg bra ut utåt. Vad skulle de säga nu? Ändå hade jag bestämt mig för att det var dags att berätta, efter år av dold ångest och skam. Jag hade dessutom fått ett namn på vad det handlade om, nuförtiden känner många till Bipolär Sjukdom och det underlättade något enormt.

”Men du har ju aldrig varit sjukskriven” – blev min chefs första spontana reaktion.

Nej det hade jag inte, inte sedan vi fick henne som chef. Jag hade dock tidigare varit sjukskriven i två perioder på grund av psykisk ohälsa.

Men blir alla som lider av psykisk ohälsa sjukskrivna? Nej. Och ändå är det vår största orsak till sjukskrivning. Ni hajar mörkertalet vi snackar om här va? Hur många som lider. Sjukskrivna eller ej.

Och som Cissi säger i podden, nej, ”det funkar inte att ha anställda som inte kommer upp ur sängen”. Då kanske en behöver vara sjukskriven.

Men det finns ju också de som kan jobba, bara de får möjlighet till en anpassad arbetssituation, som utan denna anpassning tvingas till sjukskrivning? Vad förlorar inte samhället på det? Både ekonomiskt och i mänskligt lidande. Kanske behöver du jobba hemifrån en dag i veckan? Möjlighet till att komma en timme senare och gå en timme senare för att du äter mediciner som gör att du behöver mer sömn/är trött på grund av att du har svårt att sova? Kanske behöver du brusreducerande hörlurar? Eget arbetsrum?

Eller så behöver du bara få möjligheten att vara öppen med ditt mående och vad du går igenom. Du behöver en chef som förstår. Som förstår varför du behöver dessa anpassningar. Eller i alla fall försöker att förstå. Att det inte handlar om att du är lat eller borde skärpa till dig. Eller tänka positivt. Eller gå och lägga dig tidigare. Eller prova mindfullness. På alla arbetsplatser så går det att göra någon anpassning och ingen ska behöva skämmas för sin psykiska ohälsa. Du är värd mer än att må dåligt på grund av ditt arbete. Vi spenderar majoriteten av vår vakna tid på arbetet, då ska vi fasen må bra där! Kanske behöver du byta bransch, kanske ska du inte jobba på ett kontor 8-17. Och självklart. Känner du att det inte går så ska du utan några jäkla skuld- eller skamkänslor vara sjukskriven! Du är värd en arbetsplats och en arbetsgivare som ser dig för den du är, som ser dina styrkor och som hjälper inte stjälper. De flesta arbetsplatser går att anpassa!

Jag är glad att jag har ett arbete som passar med mitt mående just nu. Med kollegor som vet och förstår varför jag ibland behöver ställa mig och städa ett köksskåp.

Och för några veckor sedan var det dags igen, jag skulle berätta för min nuvarande chef att jag skulle påbörja en behandling för min traumatisering på tisdagar. ”Och då kan du ju självklart inte jobba på tisdagskvällar” – sa min chef då. ”Jo jag kan komma senare” – blev mitt svar. ”Nej Bonnie, det kan du inte, du behöver vila” – sa hon. Så vi kompromissade, chefen och mitt prestationsmonster och nu är jag ledig på tisdagar och jag är så glad och tacksam över det.

Är du chef? Menar jag här att du som chef ska totalt släppa på dina krav? Nej. Jag säger bara att chefsskap kommer med ansvar. Ansvar att vara just det. Chef. Och har du inte den kapaciteten. Ja. Då kanske du ska byta jobb?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *