Meningen med livet, är att fylla livet med mening

Under många år letade jag efter min plats i världen. Jag letade och letade och jag blev bara mer och mer stressad. Vad var min mening? Vad var jag ämnad att göra? Vart jag än vände mig i samhället såg jag bara massa jättelyckade människor med de perfekta jobben och de till synes ”perfekta liven”.

I slutet av sommaren 2013 så kraschade jag. Då var jag 22 år gammal. Jag hade lidit av psykisk ohälsa under större delen av min tonårstid och hade väldigt svårt att hitta vem jag var och vad jag ville. Det enda jag såg var hur lyckade andra var och alla spännande saker de gjorde. Själv satt jag framför en dator på ett kontor och tog emot försäkringsärenden och var inte alls nöjd med mig själv eller det liv jag levde. Jag hade tidigare arbetat inom äldreomsorgen och trivts väldigt bra med det men blev tvingad att byta arbete på grund av ett diskbråck. Jag kände mig ensam och allt jag var och allt jag gjorde var i mina egna ögon otillräckligt och fel. Det kom till en punkt där jag bara grät. Jag kunde varken sova eller äta. Detta resulterade i en sjukskrivning på 4 månader där jag i princip var sängliggande hela tiden. Jag orkade knappt ta mig till duschen än mindre gå ut eller träffa andra människor.

Tyvärr är detta väldigt vanligt idag. Vi blir överrösta från alla håll och kanter med bilder på framgångsrika personer som tjänar en massa pengar och bor fint. Och vi tänker att vi också vill ha det sådär, men sällan ger vi oss tid att reflektera kring vad som faktiskt kanske försiggår bakom denna ”perfekta” fasad. Mest troligt står det en helt vanlig människa där som liksom vi kämpar och stångar sig blodiga för att prestera och uppnå det ”perfekta”. Och vad är egentligen perfekt? Det som är perfekt för mig är kanske inte alls perfekt för dig? Är det då realistiskt att vi alla ska sträva mot samma idealbild?

Min väg mot ett liv som är perfekt för just mig började när mina krafter efter en tid började återvända och jag fick ett meddelande på facebook med en fråga om jag ville börja engagera mig ideellt i en organisation som heter Trygga Barnen. Trygga Barnen arbetar med barn och unga i familjer med missbruks-, beroendeproblematik och/eller psykisk ohälsa. Det blev en väldigt viktig brytpunkt för mig. Jag började läsa på om organisationen som jag sedan tidigare bara kände till namnet och bokade ett möte med grundaren Oliva Trygg. Jag kände direkt att ”this is it”. Här är det som ger mig mening. Här kan jag göra skillnad.

Idag 3 år senare är mitt arbete på Trygga Barnen en stor del av mitt liv och jag har även en del andra ideella engagemang. Att få arbeta med människor, lära mig av dem och få jobba för att skapa en bättre värld både i det stora och i det lilla är det häftigaste jag vet. Det ger så mycket tillbaka. Genom mitt ideella engagemang har jag fått möta så många drivna, inspirerande människor som verkligen brinner för det de gör och inte låter något hindra dem. Som arbetar utan eller för väldigt låg ersättning (om man jämför med andra sektorer) för en förändring i samhället/världen av den enkla anledningen att de tror på vad de gör. De har hittat sin mening och då spelar andra faktorer såsom lön mindre roll, för man får så mycket annat i gengäld. Dessa människor är mina hjältar och jag tror att resten av samhället har mycket att lära av den ideella sektorn och det engagemang som finns där. Sträva inte efter att vara som alla andra. Hitta din grej och kör på den. Tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats.

Publicerat i Dik Manusch hösten 2016