Fars dag – Hur du än känner och tänker, glöm inte att det är din fulla rätt!

father
Tar avstamp i en text jag skrev förra året, jag hoppas att alla som vill och kan har fått möjlighet att ge sina pappor lite extra kärlek idag. Även om jag inte firar fars dag så vet jag att det är många som sörjer idag, kanske lika många som de som firar. Vilken man som helst kan i teorin bli pappa rent biologiskt och kan också kalla sig pappa. Men att vara pappa är, i alla fall för mig så mycket mer. Att vara pappa handlar inte om biologi eller om en underskrift på ett papper eller om hur mycket pengar eller prylar man ger sitt barn. Att vara pappa handlar om ett livslångt åtagande, om vaknätter, om fotbollsträningar, om att gemensamt med sitt barn slita sitt hår över matteläxor och om att från den dagen man blir pappa vara villig att ge ett barn all den kärlek och uppmärksamhet ett barn behöver i både med och motgång. Alla klarar inte det, vissa blir sjuka, vissa jobbar för mycket, vissa drar och så vidare. Och som vuxna är det vårt jobb att visa för barnen att det aldrig är deras fel att en förälder inte orkar hela vägen fram. Det handlar aldrig om barnet. Barn förtjänar närvarande föräldrar, föräldrar som mår bra och som är villiga att kämpa. För föräldraskapet är säkerligen inte enkelt. Men det är ett val. Som vuxen kan man välja att bli förälder eller inte. Ett barn väljer aldrig att bli fött eller var det ska födas. Så det är upp till vuxenvärlden att visa att det är ett helhjärtat val, att just det lilla barnet är så jäkla välkommet.

Kanske sörjer du inte idag. Kanske är du arg. Arg på allt du inte fick. Arg på allt alla andra fick. Arg på den där pappan som svek. Som övergav dig för alkoholen/drogerna eller något annat. Vilken jävla idiot han var! Även om han var sjuk. JA, du får TYCKA det. Du får TÄNKA det. För det VAR så. Du får känna precis VAD du vill. För mig var det jätteviktigt att få känna ilska tidigare. Ilska, sorg, frustration ALLA känslor är okej. Kanske känner du ingenting, kanske minns du med glädje de fina stunderna. Kanske känner du allt detta. Och det är din fulla rätt. Ingen annan har rätt att tala om för dig vad du får och inte får tänka och känna. Kanske känner du till och med att det vore lättare om din pappa var död. Och det kan tyckas orättvist mot de som har en pappa som faktiskt är död. Men vet du? Det är din känsla och din tanke. Och den har du också rätt till. Vad du än känner idag, hur du än tänker. Så kom ihåg att du är fantastisk. Och vi håller varandras händer. Always. All days!


Innebär tunga dagar att jag måste börja om från början?

Text som jag publicerade på instagram för 2 veckor sedan som känns aktuell såhär i höstmörkret!

Idag är en av de där lite tyngre dagarna för mig. Jag känner frustration över vissa saker i mitt liv som jag inte kan påverka och att jag för tillfället är hindrad från att fullt ut ägna mig åt det jag skulle vilja göra och att det känns som att jag står och stampar lite. Det är svårt att se skogen för alla träd som är i vägen liksom.

Motivationen är inte på topp. Och i morse satt jag ska erkännas där och var ganska tjurig vid mitt skrivbord, skickade några gnälliga sms och kände mig allmänt eländig. Förkyld var jag också. Mulet var det. Mensvärk hade jag. Ja, ehm, ni fattar. Jag var ingen rolig tjej helt enkelt. Blev rädd för att ha fallit tillbaka i den bitterhet, vilsenhet och dåliga självkänsla som så länge var mitt ”daily mode”.

Men när jag satt där, såg jag en person i min facebook-feed och drog mig till minnes ett så himla fint och viktigt samtal vi hade häromdagen där vi pratade om det här med dåliga dagar. Hur vi båda med våra hyfsat dysfunktionella bakgrunder när vi har en dålig dag kan fastna i tänket ”Hade jag inte kommit längre än såhär i min bearbetning? Måste jag börja om från början igen nu?”. Hur man direkt slår på sig själv. Och hur det i praktiken aldrig är så sen. Man har inte fallit tillbaka. Det handlar aldrig om det. Men man är så jävla rädd för det. Så otroligt jäkla rädd för att trilla tillbaka in i mörker och maktlöshet. Rädd för att stå där, famlande, ensam och svag. Klart som fasiken att det väcker skräck i en! Vi är ju inte mer än människor!

Men oftast är det ju faktiskt bara livet vi fallit för. Och det går upp och ner. Dåliga dagar kommer och går. Och ibland faller vi kanske tillbaka en bit. Men vi kommer alltid tillbaka. Det är viktigt att våga lita till det och våga lita till att det finns hjälp runtomkring en och att det aldrig gör en till en sämre människa för att man ber om hjälp. Inget arbete är förgäves och man ska aldrig skämmas för att man har en dålig dag. Att vara stark är inte att aldrig falla, utan det är att låta sig falla, våga slå sig hårt mellan varven men att sen alltid komma igen!

39c9870ea11da10e2849ddfc1cb82e25